Jag saknar dig

Ibland ligger jag och tänker på dig, funderar på hur mycket vi båda missat de senaste två åren. Två viktiga år.
Jag har utvecklats, likaså du, men våran relation kommer nog aldrig förändras för den var så mogen redan då. När du kommer tillbaka så fortsätter vi bara där vi slutade den där tisdagen, 5 juni 2012. Åh gud som jag saknat dig sen dess!
Har varit många killar och vänner som kommit och gått sedan dess, men på något sätt har jag alltid hållt kvar dig i mitt hjärta och aldrig slutat tro på att jag kommer träffa dig igen. Klart jag kommer träffa dig igen. Varför skulle jag inte göra det?
Jag lever för att göra dig stolt och jag hoppas du tänker på mig, även om vi inte pratar ofta, jag saknar dig. Jag saknar dig verkligen så himla mycket att andra inte förstår. Ingen förstår som du gör, det är så sjukt hur du förstog mig, numera är jag rädd för att dela mina tankar med världen för det verkar inte som att den är redo för dem än, men när vi hade den där kontakten som vi hade var vi båda ostoppbara. Din familj, jag saknar allt med er, inte bara vad vi gjorde utan hur de fick mig att känna mig delaktig, jag kunde prata med er vid matbordet och förstå er på ett helt nytt sätt för mig, jag kände mig som en i familjen när dina regler gällde mig när jag bodde hos dig, de brydde sig om mig på ett så underbart sätt och jag kommer ihåg när vi städade hela lägenheten med din bror innan vi kollade på komedivideos hela natten lång, underbara minnen.
Jag älskar dig. Jag säger det på svenska för jag vet att du förstår även om du vet att jag tänker det på ditt språk i mitt huvud när jag saknar dig.